YEAH, SOMETIMES WE BREAK DOWN

I will not talk. Will not eat. Will not fight. Will not listen. Will not wake up. Will not smile.
 
Känner mig helt förstörd, och behöver verkligen skriva av mig, så det här är inget ni behöver läsa.
 

Som sagt, helt förstörd. Känner bara hur allt sliter på mig. Press från alla håll och kanter.
Var en bra vän. Ha en snygg kropp. Ha utmärkta betyg. Gör som dina föräldrar säger. Stå ut med den konstanta smärtan i kroppen.
 
Efter ett tag går det bara inte. Jag är utmattad av att tillfredsställa alla. Vill bara sova, och sova i år. Jag vill bli 18, flytta hemifrån, sluta skolan, vara frisk. Jag tål inte hur mycket som helst. Börjar bli rädd att jag är på gränsen till depression. Jag skulle inte ha något emot att bli kidnappad. Jag skulle slippa det här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0