Varför jag tycker SD inte är ett lämpligt parti att rösta på

Jag tänker bara säga som det är: Jag är helt emot SD. 
 
Jag får höra hela tiden att SD är ett parti med bra politik, att dom inte alls är rasistiska och att de kommer med bra förslag för att Sveriges ekonomi ska hålla så bra som möjligt i längden. Visst låter det bra? Men om man lyssnar nogrannare så hör man annat också.
   Invandrarna tar våra jobb, de vandaliserar hus och bilar och vår ekonomi kommer krascha på grund av dem. Muslimerna tar över. Jag vet åtminstone en av dessa motiveringar som använts förut.
   "Judarna tar våra jobb. Anledningen till att vår ekonomi är så dålig idag är på grund av judarna." Det var ungefär det Hitler sa, innan han lovade att få ett stopp på det hela. Han lovade att Tyskland skulle bli ett land med återställd ekonomi. Han var en bra talare, kom med bra förslag och hade en bra politik. Precis som SD. Det många inte tänkte på under den tiden var hur Hitler skulle ta sig ann dessa judar som ställde till det så mycket för Tyskland. Hitler verklade ju så resonlig - han skulle säkert komma på ett bra sätt att få ut judarna ur landet. Fast nu var han ju inte särskilt resonlig och jag vet åtminstone några i SD som inte heller har alla hästarna i stallet.
   Vill vi verkligen rösta fram ledare som går runt med järnrör på stan? Som kallar kvinnor för horor och invandrare för blattar? Som ljuger om sina bakgrunder för att vända folket emot invandrare? Som påstår att de inte alls är rasister, när dom skyller många av de problem vi har i Sverige på "invandrare". 
   Jag vil inte ha såna ledare. De verkar inte vara särskilt vettiga, eller resonliga eller benägna att se saker från mer än ett perspektiv. Jag vet att jag tar i nu, men jag vill inte ha en "Hitler situation" i Sverige. Om de inte kan hålla tassarna i styr, eller ens ha ett dåligt samvete för alla de lögner de spottat ur sig, hur kan vi då lita på dem när de har makten över Sverige? Hela tiden förnekar de vad de sagt, vad de gjort... Hela tiden försöker dom sudda ut spåren för att dölja för oss röstare att de inte duger som ledande parti. Jag tror inte människorna i Sverige förstår riktigt hur långt de kan gå. 
 
Jag vet inte vad folket förväntar sig av att ha SD i täten för Svensk politik. Eviga jobbmöjligheter, förmögenheter och välfärd? Ja visst, sitt på er lilla pengahög medan SD röjer stan från invandrare. Jag tycker inte att det är rättvist att säga att invandrarna är roten till jobblösheten i Sverige. Jag tror inte att det är de som har jobbat hårt i skolan, eller sökt jobb under somrarna, eller engagerat sig i jobblivet som är arbetslösa. Det är de som sitter och inte får någon hjälp i skolan, eller som inte ens bryr sig om sina egna liv som är arbetslösa. Och jag tror inte att arbetsgivarna anställer invandrare för att... "tja, de behöver jobb så varför inte?" utan för att de helt enkelt hade bättre kunskaper, mer erfarenhet, mer driv och passion. Det kanske är sånt som vi behöver mer i av i Sverige. Bättre skola, mer hjälp, mer stöd. Sen vill jag bara påminna alla om att invandrarna sällan jobbar på topnoch-ställen. De står och bakar pizzor hela dagarna och kör taxi eller buss, och oftast är det de som ger bäst service -större leenden, fler välkomnanden... Jag tror vi kan lära oss en hel del från dessa människor - de som lämnat allt bakom sig för att få en chans till ett liv i demokrati, utan terror och blodbad, utan död och våld. De vill bara leva i fred för en gångs skull.
   Vad gäller vandalismen tror jag inte heller att det enbart är invandrarnas fel. Det finns gott om Svenskar som älskar att förstöra för andra. Pyromaner, sadister, pedofiler, våltäcktsmän, rånare. Ska vi utvisa dom också kanske? Eller är det bara invandrarna vi vill få ut? För det verkar som att vi gärna ger böter till svenska kriminella, men när det kommer till invandrarna, då ska dom ut. Visserligen är det dåligt med respekt att komma till Sverige och bryta mot lagarna, men då kanske vi borde göra något åt brottshanteringen istället? Se till att verkligen alla, oavsett ursprung, får ett straff som passar brottet - inte hudfärg. 
 
Det jag försöker säga är att lösningen är inte att skicka tillbaka invandrarna dit de kom från. Ärligt talat tror jag inte att de ville fly från sitt hemland och slitas från sina föräldrar från första början. Jag tror att vi helt enkelt måste lära oss att hantera brott och dåliga kunskaper (vilket resulterar till jobblöshet) hos alla i Sverige. Hur vi ska bättre vår ekonomi, det vet jag inte, men jag vet att hade jag suttit i Sveriges ledande parti, skulle jag vilja ge alla en chans, och jag skulle vilja se äkta rättvisa. 

18

 

The whole story

I walked into the classroom to find pink heart shaped Post it’s around my bench, but they’re carelessly painted black. On top of my chair there’s a thumbtack with its tine turned upwards. I was about 8 or 9 years old. I don’t recall telling the teacher about it.

I heard several times that people were talking shit about me behind my back, and I guess it’s been going on since the second grade, and it’s still going on. People were making fun of me and I ended up in fights incredibly often, both verbally and physically.

Desperate for friendship, I started asking people to be my best friend, as you kinda do when you’re 9, but I was rejected every time.

In fourth grade I found myself standing without a pen box in class, found it later in a toilet. The very same year I suppose my cellphone was stolen, since it suddenly disappeared and I never saw it again. I still have some emails from a particular guy that liked to scream at me with caps lock haha.

Whenever someone called me to hang out, I cried happy tears. It made me feel like I actually had friends, but it didn’t happen very often.

In fifth grade, I was hit by some shoulders in the corridors, and I saw how people looked at me, giggling and pointing. I also got a lot of critique about how I was dressed, what I did with my hair, how I talked and what I said. Saying things like “okey” instead of “okay” was apparently something that made me an incredibly annoying person. I often became defensive, trying to keep my chin up when everyone was putting me down, but that, too, was a faulty move according to my closest “friends”.

Seventh grade – new classmates. Classmates that weren’t found of anything I did or believed in. I used to hear that I had a “heart of ice”, and when I said something I would hear things like “go pray, you child of God” or simply just “shut up”.  Sometimes a guy would open the door to my classroom just to shout “God doesn’t exist” at me. In the ninth grade I got to hear, from the guys that told me my heart was of ice, that they had planned to kill me just because I was Christian. Still got to hear I was annoying, not only directly from my so called friends – I also heard it from basically strangers that claimed they had heard my friends say it behind my back.

Eight grade and I had never felt so left out before. The two friends I used to relay on told me to go get other friends and leave them alone. I used to always sit alone during math lessons. I never sat beside someone without being invited, and I often cried on the school toilet. I had great grades, but I suppose people got jealous, because every time I answered something wrong, I would hear loud laughters in the classroom.  I became extremely depressed and sort of suicidal, pacing around in the kitchen at night, wondering what would happen if I just stabbed myself with a kitchen knife.

A year later I thought I would get a break, but eventually it all came back as a guy was talking shit behind my back, just because I was Christian. I often felt ignored and left out, but crying was a sign of weakness, so every time I was about to cry, I did it on the toilet. This was when the eating disorders came. I would go days without eating a proper meal, and always say no if I was offered food somewhere.  I got to hear about how weak I was, both mentally and physically, and I hated the word “weak”.

The problem was that no one ever noticed how ill I was. I was actually given the title “happiest person in class”. It was so ironic.

When I moved from that city a year later, I thought everything would be better, and it was better for a while. Then everything got worse than ever before. I received threats from one of moms’ clients, who was about my age. She called me a slut, whore and a bitch, and she told me she would crush my face if she saw me. This made me incredibly scared, and at the same time my eating disorders took a whole new turn. I used to binge and then throw it all up by pushing a toothbrush down my throat after most meals. After a while, things started to clear up, and I got back on my feet. That’s when I wrote "that status" which happened to bring me down again. Got to hear things like “you should’ve killed yourself” and just mean things. It was hard to live a normal life with all the attention. People talked more about me than ever before, and I hated it. The status was only posted to encourage others in my previous situation to keep going, but instead people thought it was all about me, and they didn’t like it. People from my old city started getting in my business, apparently calling me a bitch for nothing. At the same time I lost most of my friends in my new city, and I drifted away from my comfort zone.

I still haven’t returned to my comfort zone.  I’m still out here, and I’ll probably never return. I’m not scared after receiving the threat, just cautious, always keeping track of my shadow from the streetlights at night. Working out for the sake of self-defense, but also to prevent being called “weak” again. But at least I’m fine now. Healthy and strong. Over it all, and done with depression.

I know now, that wounds heal, but scars remain. These things above have wounded me, shaped me, but they’re all just scars now.

People make mistakes all the time, and some people become living targets for these mistakes. I was a target, but not anymore.

No hard feelings against anyone in this story. <3


FTW

 
 

I'm just learning to love. Just started to crawl.

 

2013 - the year of crazyballs

Looking back at 2013 really makes my head explode... This has been such an insane year! 
This year I have been through soooo much it actually surprises me, beginning with my status on facebook that actually reached 200 000 likes, 50 000 comments (not very nice all the time though...) and 15 000 shares. How freaking crazy is that?! 
Now this happens to be one of the best and worst experienses of my life. I did get the chance to reach out to several houndreds of thousands people and help others with my story, but not without my phone vibrating constantly for days and getting a lot of criticism from people all over the world. I actually stayed in school so that I wouldn't have to go home and answer all the friendrequests, haha, thanks guys...;)
This whole experiense had several other consequenses. For an instance I actually had to fight to get some "fake-me"s away from the internet. Also I was recognised, not only in school, but on chatroulette haha! 
 
But enough of that part of the year, there was actually a lot of other things that happened this year. 
  • I actually fought my eating disorder! Now I eat like a man though but that's an other story haha!
  • I started my amaaazing fitness jurney and I've reached results I could've never dreamed of!
  • I realized I actually can paint - on my legs.
  • I went to Spain for the first time of my life, it was amazing!
  • My videoblog about different accents reached 1830 views! I was also informed that a teacher showed the video to her class during a lesson here in my city. Crazybaaalls!
  • I had unbelievable experienses with God during this whole year, I'm so grateful for everything I've experiensed in his precense! 
  • I met an incredible guy who turned out to become my boyfriend :')
  • I've become so strong, both mentally and physically. I couldn't be more proud of myself!
  • I lost an old friend of mine in a car-accident. R.I.P David Grönvall.
  • I got a new cousine, she's adorable!
 
 

 
 
 

TISDAG - IT'S LEGDAY

 
Idag stannade jag lite extra efter skolan och körde ett kort benpass med vikter innan jag gick hem och fortsatte träna där... Måste säga att det är helt sjukt hur mycket jag förbättrats under den senasste tiden! För bara några veckor sen squattade jag med 15 kg, men den här veckan kunde jag squatta med 17,5 kg. Dessutom ökade jag från 24 kg i utfall till 32 kg! Helt stört hur hårt kroppen kan kämpa när man väl vill! Efter alla dessa squats och utfall gick jag hem och körde en timme ben/rump-pass med lite cardio. Känns så sjukt skönt när man kan ta sig tid att verkligen träna hårt!

Lever jag? Jag tror det...

You won't belieeeve vad jag har haft för mig under tiden min dator har varit på lagning!
Okej, egentligen har jag bara ätit osv men har kommit på sååå många nya recept på mellanmål! Här är några av dom:
 
Morgonsmoothie:
En banan
Två deciliter valfria bär
En stor matsked grekisk yoghurt
 
Müsli och frön
 
Blanda de tre första ingedienserna i en mixer och varva i ett glas med müslin och frön! Superenkelt och jätte gott! Du kan också strunta i att blanda ingredienserna och bara varva dom med müslin som jag gjort på de andra bilderna.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

WHAT A SEXY PIECE OF KAFFEBRYGGARE.

 

Work harder, get stronger, do more

 
 

NYCKLAR TILL LYCKA

Det här kommer troligen vara det mest betydelsefulla blogginlägg jag någonsin skrivit på denna blogg. 
Jag har nämligen klurat och frågat mig själv varför jag har varit så otroligt lycklig den senaste månaden, och jag tror jag har hittat några anledningar som jag gärna vill dela med mig av! Så här har ni två nycklar till lycka (om man är som jag).
 
TACKSAMHET
Jag har insett att jag har uppskattat det jag har kring mig mer än någonsin den senaste månaden.
En mamma och pappa som älskar mig, kramgoa småsyskon, gröna skogar, mat varje dag som dessutom smakar gott, en toalett som går att spola, kärleksfulla kompisar ja ALLT sånt där som man oftast tar för givet annars. Jag är tacksam för att jag kan bli förkyld och överleva, för let's face it, många överlever faktiskt inte en sån sak. 
Så länge vi är tacksamma för det vi faktiskt har, trots att det kan va svårt i vissa stunder, så är det svårt att fokusera på det som vi inte har.
 
VAR DEN BÄSTA VERSIONEN AV DIG SJÄLV
 
Att visa den bästa sidan av sig själv innebär inte att man ska bli någon man inte är, eller att man ska dölja sina "annorlunda sidor". Däremot skulle jag personligen vilja råda alla att börja ta kontroll över sina känslor och inte bara ta spontana beslut när man är i ett negativt sinnesstånd.
Som kristen och troende brukar jag tänka "vad skulle Jesus göra?" i situationer där jag känner att mina gärningar styrs av mina känslor såsom rädsla, ilksa, sorg osv... Så nu, istället för att krossa en insekt det första jag gör, så tar fångar jag den (om den inte bits) i handen och släpper ut den. Och ja, det är faktiskt riktigt ärofyllt och upplyftande att veta att man inte ens gör en fluga förnär. 
Så var så goda som möjligt, så kärleksfulla som möjligt, så kommer ni se att kärleken inte bara kommer tillbaka utan att du också kan va riktigt stolt över dig själv.
        

Hi. It's been a while.

Hej, ni som är kvar!
 
Jag vet att min uppdatering har varit riiiktigt dålig, men har haft en hel del på G den senaste tiden. T.ex. har jag varit och hälsat på i Arvika och strax efter det åkte jag på det underbara sommarlägret - Chili!
Kan verkligen inte beskriva lyckan man bär meed sig när man kommer därifrån! Älskar verkligen människorna där
 

 
 
 
 

IF THIS IS WHAT'S CALLED LOVE, I WANT NOTHING TO DO WITH IT.

 
 
 
 

CYKLA DÅÅÅ

Hejhej!
Besökte min hemstad under veckan som varit och spenderat tid med mina fina vänner! En heldag ägnades åt att cykla till en av dessa vänners sommarstuga 2.6 mil utanför stan. 
 
 
 
 

PERSONAL BEST

Gick upp 6.30 och kl 7 var jag på elljusspåret. Sprang 5 km på 24 min och är faktiskt riktigt stolt över den tiden! Personbästa och dessutom innan frukost. Runt 8 tiden fick jag njuta av en banan/hallon/blåbär/björnbär/jordnötssmoothie!  Känner att det kommer bli en underbar dag och jag är full av energi!
 

BIRTHDAY

 
Idag blir det ut och äta för att fira brodern min som fyller fjortisålder idag, och det betyder att jag äntligen får göra i ordning mig igen! Har längtat sen skolavslutningen på den dagen jag får fylla i mina ögonbryn och fixa håret igen, haha!
 
 

ABOUT HATERS ON INTERNET

On new year's eve I promised myself that 2013 would be the greatest year, full of surprises. I sure got the surprise part right. 
If anyone would've told me that day that my posts and pictures would spread all over the world I would not believe that person for a second. It has happened two times this year though, and yes, it has really changed my way of thinking about famous people (really hard to say without sounding stuck up, sorry about that). 
 
When I posted my status about my story as bullied I had no idea how much it would spread. Just getting the 2 first likes from my facebookfriends was unbelievable, and when the post got likes from people I didn't know it became even more surreal. 200 000 likes, 60 000 comments, 15 000 sharings and 3 000 friendrequests later I was overwhelmed, but devastated. I didn't want to leave school, being too afraid to start my computer and face all the hate. My phone was constantly vibrating from all the facebook-notifications and it all came to a point when I just wished that I had never posted that post in the first place. 
 
Comments like "You should've killed yourself.", "She was probably a bullie herself.", "She's fake!", "Attentionwhore!" felt like a punch to my stomach. It was absolutely horrible. I had never in my life prepared for that kind of "hate-attack". Luckily there was so many supporting persons, standing up against the "haters" for me. I can never thank those people enough, but I wish I could. It meant the world to have that support.
 
It was worse the second time my photos got shared all over the world. There were no possitive feedback, only mean comments, and barely anyone who wanted to stand by my side this time. I felt crushed and helpless, but now that I'm over it, all I can think of is the ones that litterally everyone knows and have something to say about.
 
Let's take Justin Bieber for an instance (I want you to know that I'm not a "belieber" so there's no sort of partial opinions here), do you guys think he ever thought he'd famous after his first video on youtube? Maybe he expected 1000 views, more or less, but things happen alot faster than you can ever imagine. And suddenly, you're there. You're famous and recognized and hated and loved. And every hateful comment hurts.
 
I know I've been trying to stand up for people on facebook receiving hateful comments, and I always get the same response: If she/he didn't want to get hate then she/he shouldn't have posted anything at all.". A little reminder to you people: A person never expects to become famous. A person never prepares to become known all over the world as they're posting something on the internet. Everyone is just normal people, doing what they love or venting about their life or whatever. They didn't prepare for people to hate them, so why would they think "nah, won't post this, might get famous."? Like get a grip, people. And besides: If you see a post you don't like and you comment something mean about it, whose fault is it that there are mean comments on that post? Don't try to blame it on the person who posted it, you know it's all you.
 

KOLLA IN MIN NYA FITNESSBLOGG!

Kände att jag behövde nånstans att skriva upp alla mina bedrifter under träningslovet och inte liksom dumpa allt på min mer personliga blogg (wut?). Men hursomhelst! www.tsp.blo.gg är min nya blogg där jag skriver endast om fitness och kroppen! Hoppas ni tar en kik, puss!
 
                      
Goa svettdroppar från håret efter ett skönt tabatapass!

BRUNCH

Gick upp runt 9 tiden och gick ut på en promenad, kom hem och lagade i ordning brunch. (Misslyckad)Spenatomelett, passionsfrukt och grov macka med kalkon, ost och gurka stod på menyn. 
 Blir att försöka mig på ett träningspass senare idag trots träningsvärken efter en lång gårdag på Boda Borg.
Puss sålänge!

SÄNGLIGGARDAG

Vaknade klockan 9 och gick ut på en promenad direkt med Jenny. Kom tillbaka och åt frukost som bestod av bananplättar och havrygrynsgröt med bär till. Tog även ett ben och armar/axlar pass innan Albin kom och joinade mig och Jenny. Resten av dagen spenderades bråttandes i sängen då vi försökte knö ner oss alla tre. Sitter nu med Yollibox och ser på tv och bara njuter allt vad jag kan, för imorgon är det heldag på Boda Borg som gäller!
 
"Gör en tråkig min"
 
 

Tidigare inlägg
RSS 2.0