RESPEKT - KVÄLLSTANKAR

Hela mitt liv har jag strävat efter en sak, och det är respekt.
Jag har försökt så länge nu, på så många olika sätt, och jag inser nu vad jag har gjort för fel.
Under hela grundskolan har jag gråtit öppet inför människor för att visa dom att jag går igenom något. Jag har skurit mig själv för att få människor att se att något är fel.
Jag ville att dom skulle märka hur jobbigt jag hade det, så att jag skulle bli märkt som "stark" och som en förebild. Jag ville ha respekt för att jag tog mig igenom hela skiten.
Men hur kan man ses som stark när man inte ens kan berätta vad som pågår? Och hur kan någon som skadar sig själv med flit vara en förebild för andra? Hur skulle jag kunna få respekt när jag inte ens respekterat mig själv?
Allt har blivit så klart nu den senaste tiden - om jag ska ha respekt måste jag visa respekt, inte bara mot andra, utan mot mig själv. Men hur respekterar man sig själv? Jo, genom att visa sin styrka genom att sträva efter sina mål. Genom att vara en förebild för andra, bry sig om framtida generationer, inte bara sig själv. Genom att inse sitt eget värde.
När man bemästrat dessa punkterna har man tjänat den respekt man får. Då spelar inte bakgrunden någon roll. 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0